Allt från början
En långhalsslip, ett fel, en lösning: Festools serviceverkstad. En lite annorlunda rapport från insidan.
När SYSTAINERN öppnas som i ett trollslag strålar ett bländande ljus mot mig. Vad är det som händer? Är jag redo för sophögen efter bara ett knappt årtionde? En man i mörkblå T-shirt granskar mig med kritisk blick. Vad vill han? I vanliga fall brukar de bara hämta mig från SYSTAINERN, sätta ihop mig och så får jag börja jobba direkt. Väggar är mitt specialområde. Jag är ju som gjord för att slipa dem perfekt. Ojämnheter är det värsta jag vet. Jag suger mig fast med vakuumfunktionen och slipar av hela min kraft. Måste försöka samla tankarna. Det enda jag kommer ihåg är att jag var på bygget och jobbade. Jag slipade – med hjälp av kraften från min kompis Festool-dammsugaren – med ett vakuum på hälsosamma 210 millibar över en underbart ojämn, grov yta. Sedan minns jag inget mer. Jag är en PLANEX och tillverkades 2009 i sydtyska Neidlingen. SYSTAINERN stängs. Jag bärs iväg.
Familjeangelägenheter
Några minuter senare öppnas locket på SYSTAINERN igen. Nu tittar en annan man i blå skjorta på mig. Sedan lyfter han upp mig. Det måste vara en servicetekniker från min familj! Men i stället för att starta mig vrider och vänder han varsamt på mig. Hans gröna skjorta har samma text som på mitt hölje: ”Festool”. Inte långt från mig ligger en sänksåg. ”Festool TSC 55 EBQ” avslöjar märkplåten. Tydligen en batterisänksåg. Oss emellan: jag litar inte riktigt på batteriverktyg. Arbeta så där utan kabel och ström från eluttaget … hur ska det kunna funka? Å andra sidan är den ju fri och obunden, och två 18 V-batterier ger ordentligt med kräm. Innan jag hinner fråga vad det är för fel på den, blir den bortburen. Mannen i den blå skjortan tar tag i min långa hals. Han pratar med kollegan som håller på att ta isär en Kapex KS 88. Jag uppfattar bara brottstycken: ”is…” och ”… måste rengöras ordentligt först”.
”Spa i 78 minusgrader”
Lite senare förstår jag vad ”is” har med ”rengöring” att göra. En pistolliknande sak sätts mot min hals. Det väser! Iskall luft strömmar ut med så högt tryck att alla gips- och dammrester far som mjäll ur mitt hölje. Vidrigt! Mannen med pistolen ser det uppenbarligen inte så. Han skrattar och pratar med en kollega om ”spa i 78 minusgrader” och ”inget slår torris”. Faktiskt: några sekunder senare känns min utsida slätare än någonsin. Sedan släpper fingret avtryckaren och den isande stormen avtar. Det finns visserligen lite gipsrester kvar på min slanka långhalskropp, men jag är mycket renare än förut! Jag andas ut. Folk här vet tydligen vad de håller på med… frågan är bara: Vad blir det härnäst?
Letar efter orsaken
En stund senare har jag hamnat på en rullvagn igen. Jag är uppenbarligen inte här bara för rengöring, så mycket är säkert, särskilt som den där batteriskruvdragaren verkar väldigt intresserad av mina skruvar. Det surrar. Jag känner igen ljudet: utan tvekan en Festool-skruvdragare, en CXS på första växeln med ungefär 400 varv per minut. På skicket ser det ut att vara ett rätt ungt exemplar. Ägaren verkar veta precis vad han vill; skruv för skruv lossar han min yttre handtagsskål. Luften drar genom min utsugskanal, mitt transmissionshus öppnas …
Inget kugghjul, ingen kraft
”Det är kugghjulet!”, säger mannen och flinar segervisst. Jag visste det! Jag har känt mig så kraftlös på sistone. Trots det splitternya slippappret kunde jag inte överföra all min kraft till väggen. Nu fattar jag varför: mitt kugghjul var utslitet. Inte så konstigt, under senaste året har jag ju jobbat oavbrutet i dussintals timmar med väggar och tak. Nu ser mannen riktigt nöjd ut. Han hämtar ett nytt kugghjul från hyllan bakom mig. Han anpassar det med en specialmaskin och sätter i en ny tätning. Det surrar igen, och strax därefter sitter alla skruvar där de ska. Vilken känsla!
Jobbigt för PLANEX
För ett par sekunder sedan blev jag ansluten till en svart låda av något slag. Mannen petar på mig med en kabel – ingen aning om vad han håller på med. Aha, han jämför värdena på displayen – och sätter en etikett på huvudet på mig: ”VDE- och DGUV-testad”. Toppen, ska jag behöva jobba med den här etiketten i pannan nu? Han mumlar något om: ”… borde man göra varje år.” Fortsätter han så här blir jag snart tokig! Men sedan hinner jag inte reta upp mig mer: jag får en välbekant rund sak direkt på min slipplatta – en dammsugare startar. Vakuumet byggs upp. ”Så där ja, 210 millibar, den fungerar igen!”, säger mannen triumferande, tar tag i min hals och lägger tillbaka mig i SYSTAINERN. När locket stängs är all irritation som bortblåst – jag känner mig lika pigg som första dagen! Hade mannen rätt ändå? Var den där sista tortyren bara en hälsobehandling? Det struntar jag i, nu vill jag bara sätta igång att slipa igen!
