Snickarmästaren Daniel Poguntke är ständigt ute på byggena och i verkstaden för att ge kunderna det de vill ha.

Stad, land, hav

För 15 år sedan grundade Daniel Poguntke och hans kollegor företaget Meisterkollektiv, men numera är han ensam ägare. Affärerna går strålande. Att kunna tillbringa mer tid vid havet och mindre på jobbet kan den här snickarmästaren i norra Tyskland bara drömma om.
För 15 år sedan grundade Daniel Poguntke och hans kollegor företaget Meisterkollektiv
Daniel Poguntke
Snickarmästare

2006 grundade Daniel Poguntke tillsammans med sex snickarkolleger företaget Meisterkollektiv. Kollektivet har förblivit ett nära sammanhållet partnerskap. Företagets namn har han behållit. Från Seevetal åker hans 12 anställda främst runt i storstadsregionen Hamburg

En tidig måndagsmorgon har vi stämt möte med Daniel Poguntke på byggarbetsplatsen i ett bostadskvarter söder om Hamburg. Hans medarbetare svänger punktligt in med företagets röda skåpbil med Meisterkollektivs tydliga logga på. Chefen själv dyker upp i sin mattsvarta amerikanska ”Cheva” pickup: en modern klassiker och dessutom ett stycke nostalgi som påminner honom om tiden när han som gesäll reste kors och tvärs genom USA.

Daniel Poguntke är en fri själ. Och han är en av de där människorna som utstrålar imponerande kompetens och auktoritet utan att hela tiden behöva upplysa andra om det. Han är strax över 40 och verkar klok, förståndig och sansad – även om han ständigt är på språng. Även om han är chef för ett snickeriföretag behöver han inte ständigt bevisa det. Han vet vad han kan – och det är en hel del.

Mästare, handlingsmänniska, med många järn i elden
Ramen och panelerna på moderna trähus måste klara det ibland ganska råa Östersjöklimatet.

Mästare, handlingsmänniska, med många järn i elden

På byggarbetsplatsen byter Poguntke och hans team ut takstolen, medan takpannorna som precis levereras tas emot av medarbetarna på takåsen. Dessutom ska gaveln få en träfasad. Mästaren är själv med och jobbar, pratar med förmannen och ger några tips på vägen till en av de tre lärlingarna som just nu får sin utbildning på företaget. Han helt fokuserad på jobbet, även om han alltid måste hålla reda på flera byggen samtidigt. ”Det är inte så att vi är totalt överhopade av uppdrag, men affärerna går riktigt bra”, myser Daniel Poguntke.

Daniel Poguntke sågar till skivor med HKC 55 och nya SYS-PowerStation.

Är man är i en sådan sits att man nästan kan välja och vraka mellan jobben, blir de ovanliga uppdragen naturligtvis extra lockande. Ett exempel är det havsnära projektet ”Meerleben”, dit snickarmästaren tar med oss på eftermiddagen: Det är en semesterby mellan Wismar och Boltenhagen, 800 m från Östersjöns strand. München-arkitekten Patric F. C. Meier från byrån agmm Architekten hade en idé om att planera och bygga 14 ekologiska trähus som byggemenskap i ett kollektiv på en kulle i området.

Modernt trähus

Ekologiskt träbygge vid havet

Till det kollektiva konceptet hör även att trähusen bygger på en gemensam skiss som sedan kan utformas individuellt efter ägarnas önskemål. Ytterväggarna består alltid av en 16 cm djup ram av massivt trä med 24 mm brädor av douglasgran som fasadbeklädnad. Som ekologisk isolering används inblåsta träfibrer av obehandlat granvirke, och det minsta huset på området har till och med sjögräsisolering. 30 mm-skivor i massiv silvergran förstärker ramverket inåt.

”Mest spännande med det här konsekventa sättet att bygga är att stommen samtidigt blir inredning”, förklarar Daniel Poguntke, som har varit ett slags dubbelagent i projektet: dels som byggnadssnickare för hela semesterbyn, dels som ägare och medlem i byggemenskapen. I sitt eget hus har han till största delen slipade träytor på innerväggarna. Som dekoration och för att förbättra isoleringen har han lagt fin limputs på alla innerväggar som även är ytterväggar.

Modernt trähus

Här har han det bra, Daniel Poguntke. Nu när semesterbyn och hans hus snart är färdiga skulle snickaren kunna njuta av ”sjölivet” om han bara hade lite mer tid och inte så mycket jobb. Men det hinner han inte tänka på nu. I stället sitter han vid ett ståtligt, vackert ådrat träbord, fäller upp sin dator och börjar arbeta – med den sköna känslan av att kunna jobba där andra har semester.