Florentin Lanceleur
Intervju med en WorldSkills-vinnare
Vi har träffat Florentin Lanceleur, en 23-årig snickare som varit fascinerad av yrket sedan han var liten. Sedan 1 ½ år tillbaka arbetar han som lärare för hantverksorganisationen Compagnons du Devoir i Dijon. Han har rest till Wales och La Réunion för att vidareutbilda sig och lära känna olika delar av yrket, olika metoder och kulturer. I den här intervjun delar han med sig av sina erfarenheter efter att ha varit med i WorldSkills-tävlingen där han fick Medallion for Excellence.
Vad är det som fascinerar dig mest med ditt yrke?
Det allra mest fascinerande är att man kan förverkliga en idé. Efter ett par timmar, eller ibland efter ett par dagar, har man förverkligat det som tidigare bara fanns i huvudet, och det är just den aspekten som ger allra mest. Dessutom kan man skapa något som kommer att finnas kvar ett tag. Det är det som driver mig varje dag.
Hur gammal var du när du kom på att du ville ägna dig åt det här yrket?
Jag vet inte om det direkt fanns någon utlösande faktor eller en viss ålder där jag sa till mig själv: ”Det är vad jag vill göra”, men när jag var 10–11 år önskade jag mig en skruvdragare i julklapp av mina föräldrar, och det var då de förstod vad jag ville bli en dag. Sedan jag började jobba som lärare har jag haft med olika yrken att göra (takläggare, murare, stenhuggare), och man kan fråga sig: Varför just materialet trä? Trä är mycket intressant – att ha tillgång till olika träslag och ådringar ger stor frihet och gör att man får fundera över hur det ska bli bäst och vackrast. Vad som fick mig att drömma, och kanske många andra också, är bilden av hantverkaren som arbetar med sin hyvel och hyvelspånen som faller. Om jag känner mig lite stressad eller har långtråkigt tar jag fram en bit trä och en hyvel och sätter igång att hyvla så att det bildas spån. Det hjälper mig att koppla av.
Vad tycker du om alternativa verktyg?
Jag har alltid gillat att hålla på med verktyg. Förutom att jag ville bli snickare var jag också förtjust i verktyg, och det är jag fortfarande, både handverktyg och elverktyg.
Jag går gärna på loppisar och marknader för att titta efter gamla verktyg som jag kan renovera och få i topptrim igen. Det har blivit ett stort intresse och jag kan inte få nog av det. Jag försöker alltid att gå lite längre och hitta nya arbetssätt. För mig är verktyget mycket viktigt. Det sägs ofta att ett stämjärn är en förlängning av handen, och det förstår man när man står där vid arbetsbänken med sin träbit och sina verktyg och ska göra något av materialet man har framför sig. Har man fel verktyg eller inte har förberett det ordentligt blir uppgiften mycket svårare. Därför lägger jag mycket tid på att sköta mina verktyg, och jag försöker alltid att ha de bästa och hålla dem i perfekt skick.
Arbetar du helst med hand- eller elverktyg?
Det som är praktiskt idag är de nya maskinerna, teknikerna och tillbehören som används i arbetet och som gör livet mycket lättare och bekvämare, t.ex. de batteridrivna verktygen och dammsugarna som kan anslutas via Bluetooth®, utan att man för den skull glömmer hur allt gjordes förr. Det är kombinationen av båda som idag gör att vi kan utvecklas och reagera tekniskt på allt som verkligheten i yrket kräver av oss.
Vad är allra bäst med verktygen från Festool?
Det intressanta med Festool är lugnet det innebär. När man köper en maskin vet man att den kommer att hålla länge och fungera perfekt. Skulle det bli problem finns det alltid reservdelar. Sedan är det ju alla möjligheter med de sladdlösa maskinerna som är så bekväma att jobba med. Och Bluetooth® tekniken som dammsugarna ansluts via. Festool är mycket innovativt, och det är det som motiverar mig att använda Festool och köpa deras verktyg. Jag vet att jag aldrig kommer att få problem med verktygen och att de är de absolut bästa.
Varför deltog du i WorldSkills?
Idén att anmäla sig till WorldSkills-tävlingen var först och främst en förevändning att få jobba och ha ett mål. Framför allt ville jag säga till mig själv: ”Man måste unna sig något. Går det bra så är det toppen, går det mindre bra så är det inte hela världen.”
Så i början fanns det ingen press, och i slutändan var det bara ren tur. Jag var med i de regionala kvaltävlingarna och gick vidare – bara det var supercoolt. Sedan deltog jag i de franska mästerskapen, och då tänkte jag likadant och sa till mig själv: Går det så går det. Och funkar det inte så är det inte så farligt, för jag har vidareutvecklats, fått nya kunskaper och lärt känna folk. Det gjorde i sin tur att jag träffade tidigare tävlande som jag lärde känna och som nu har blivit mina vänner. Det har verkligen hjälpt mig att knyta nya kontakter som är mer än bara yrkesmässiga, och jag har lärt mig mycket mer.
Jag hade tur som fick åka till de franska yrkesmästerskapen, vara en av de 12–13 deltagarna där och få umgås med de andra, vilket var mycket givande.
Att bli fransk mästare var inget jag hade räknat med. Jag tänkte att jag redan hade fått min dröm uppfylld, för det var något helt ouppnåeligt för mig. Jag är tacksam över att jag var med i det franska laget, tränade i flera veckor, förberedde mig fysiskt och mentalt och arbetade mot ett mål som bestod av att representera vårt land.
Jag känner verkligen att jag har haft tur och är privilegierad eftersom jag tillhörde dem som fick vara med om WorldSkills-upplevelsen. Det gör mig riktigt stolt, och jag kommer att minnas det länge. Det är något som jag önskar att alla fick uppleva.
Det som fascinerar mig mest med snickaryrket är hur man förverkligar en idé. Efter ett par timmar, eller ibland efter ett par dagar, har man förverkligat det som tidigare bara fanns i huvudet, och det är just den aspekten som ger allra mest.
Florentin Lanceleur, snickare och vinnare av Medallion for Excellence på WorldSkills
Vad har du lärt dig av den här upplevelsen?
Om jag ska sammanfatta mitt deltagande i de här världsmästerskapen, och framför allt den internationella delen av tävlingen, är det en strävan efter att bli så bra som möjligt – inte perfektion, för det kan ingen nå – men en önskan att alltid gå lite längre, bli snabbare och bättre. Den känslan är något alldeles speciellt eftersom det tar tid, och ibland lyckas man inte med en gång. Det fanns många utmaningar, och det var som ett maraton att ständigt intala sig själv att man kunde gå vidare och hela tiden pusha sig själv lite till. Jag älskade den känslan, men jag hade inte klarat det i all evighet, för i längden är det för slitsamt att hela tiden försöka göra sitt allra yttersta när det är så svårt att uppnå. Men det är något jag nu har nytta av i mitt arbete varje dag, eftersom man vänjer sig vid kraven som ställs och allt känns självklart efter ett tag. Den här tävlingen är en sällsynt möjlighet att verkligen få tänja på gränserna för sin kompetens.
Strävan efter toppresultat är så svår att hantera att man måste förbereda sig ordentligt och få hjälp av andra.
Man måste jobba mycket med sig själv, det är ett som är säkert. Om man har arbetat i timtal med något och det ändå inte funkar, vill man ibland bara ge upp. Då måste man rycka upp sig, sikta mot målet, gå vidare och intala sig själv att man klarar det – eftersom andra har gjort det förut så kan vi också.
Och sedan har man ju support från familjen, vännerna och andra människor runt omkring som kan ge uppmuntran. Vi representerar vårt land, alltså får vi inte göra några fel och det ger en extra kick varje gång.
Det är visserligen ett yrkesmässigt äventyr, men framför allt ett äventyr på det personliga planet, eftersom jag aldrig hade lyckats nå ända fram utan allt stöd från folk som sa att jag kunde klara det och att de är stolta över mig.
Skulle du rekommendera märket Festool för dina bekanta?
Ja, Festool är ett märke som jag kan rekommendera. Festool passar perfekt för alla som börjar i yrket eller som vill jobba med de bästa förutsättningarna.
Festool står för hållbarhet, arbetskvalitet och framför allt för idén att man aldrig ska ha behöva ha problem med maskinerna. Och om något ändå händer är det lätt att lösa problemet, eftersom det finns reservdelar och en garanti. Det är en utmärkt investering, oavsett vad som händer.
Vad har du för planer inför framtiden?
Jag har alltid varit övertygad om att man måste sätta upp mål för att komma någonstans i livet. Förut var det tävlingen som var målet. Nu är det att kunna förmedla något till andra. Senare blir det kanske att starta ett företag. Det viktigaste är att hitta sitt mål, ge allt och motivera sig, att alltid ha ett leende på läpparna och vara entusiastisk. Och när allt kommer omkring lönar det ju sig alltid att arbeta, alltså finns det ingen anledning att inte göra det.
Varumärkesnamnet Bluetooth® och logotyperna är registrerade märken som tillhör Bluetooth SIG, Inc. och används under licens av TTS Tooltechnic Systems AG & Co och därmed av Festool.
