Snickare i illusionernas värld
Ett besök hos snickarteamet på Europa-Park.
Två gånger om året stänger Europa-Park i Rust nära Freiburg sina portar. Vi ville gärna veta: vad händer när det inte är säsong. Svaret fick vi från snickarteamet på Tysklands största nöjespark.
Jochen Köhler lyfter in de två sista SYSTAINRARNA i bilen. Snickarmästaren har arbetat i Europa-Park sedan 2015 och känner vare vrå av ”illusionernas rike”. ”Men inventarierna är ingen illusion, utan det mesta här är äkta”, förklarar han för oss. ”Parken har en mycket stor samling av gamla dörrar, möbler, instrument och konstverk på hotellen, attraktionerna och restaurangerna. Föremålen är ofta över 100 år gamla och måste skötas professionellt.” Vi slår oss ner på sätet i snickarteamets vita skåpbil. Naturligtvis med Europa-Park-logga. Köhler vrider på nyckeln och kör iväg. Dagens första mål: Vilda västern. En blick på kartan avslöjar att Vilda västern faktiskt ligger i västra delen av Europa-Park. En slump? Eller bara smart planering, precis som så många andra detaljer i Tysklands största nöjespark? ”Bara för att parken är stängd betyder det inte att allt står stilla. Just nu har vi massor att göra eftersom reparationsuppdragen rasar in hela tiden. Långtråkigt blir det aldrig här.”
Beväpnad med sänksåg, batteriborr/skruvdragare och SYSTAINER
Vi stannar framför saloonen. Jochen Köhler tar upp dammsugaren och kopplar ihop SYSTAINERN med sänksågen. Batteriborr/skruvdragaren CXS fäster han snabbt i bältet med klämman. ”Det är min grundutrustning”, förklarar han. ”Det är irriterande att göra en utryckning och upptäcka att något verktyg saknas. Parken är enorm och det tar tid att åka tillbaka till verkstaden. Därför åker jag aldrig utan mina fyra viktigaste verktyg: batteriborr/skruvdragare, sänksåg, sticksåg och dammsugare. Med dem klarar jag över 90 procent av alla uppdrag utanför verkstaden.”
Arbete i Vilda västern
Speciellt vilt är det dock inte den här morgonen i den omsorgsfullt utformade Vilda västern-idyllen, eftersom det inte finns några besökare i den stängda parken. Även i saloonen är det spöklikt tyst och stilla, inget plinkande från det självspelande pianot, inga cowboys som sitter runt borden och spelar kort. Vi korsar rummet i riktning mot scenen. Jochen Köhler drar sin batteriborr/skruvdragare CXS. Ovanför scenen har några lister lossnat. Den surrar flera gånger. Sedan sitter allt på plats igen. Men det finns ingen tid att vila eftersom Köhlers jobbmobil ringer.
På väg med sänksågen
Strax därefter är vi på väg till nästa arbetsuppgift. Vägen dit är idyllisk och går i samma Vilda västern-stil: mellan träden och utmed en sjö slingrar sig en väg av träplankor fram till en grupp tipis. När vi tittar in ser vi att det till synes enkla tältet är riktigt bekvämt inrett. Tälten är billigare än hotellen och därför mycket populära bland familjer. Det är speciellt barnen som gillar Vilda västern-området. Sådana stora sängar och uppvärmt trägolv hade indianerna nog aldrig kunnat drömma om, säger Jochen Köhler skrattande.
Reparation av skönhetsfel i fyrtornet
Efter en kurva slutar vägen tvärt, två andra kollegor från snickarteamet håller redan på att lägga träplankorna. Köhler tar sin sänksåg TS 55 EBQ och hjälper dem att såga till fler träplankor. ”De här jobben gör vi bara under hösten och vintern när parken är stängd. Annars skulle vi störa den dagliga driften och besökarna för mycket.” Just när de sista plankorna är tillsågade ringer Köhlers jobbmobil igen: Han måste fixa till ett skönhetsfel i en fyrtornssvit på hotellet ”Bell Rock”.
”Vi har i genomsnitt 5 500 jobb av olika storlek per år. Det kan vara allt från att fästa ett dörrhandtag som lossnat till stora butiksbyggnadsprojekt som tar över 300 arbetstimmar.”
Johannes Ruh, snickarmästare och chef för Europa-Parks snickeri
En fyr full av kändisar
”Det är en av anledningarna till att jag gillar det här jobbet så mycket. Man vet aldrig vad som väntar under dagen. På det sättet är nöjesparken för en gångs skull precis som i det verkliga livet.” Vi tar hissen upp i fyren. Där uppe går vi in i en tvåvåningssvit, både elegant och rustikt inredd med utsikt över hela parken. För bara några minuter sedan checkade en skådespelerska ut. Vem det var vet Jochen Köhler inte, men han avslöjar ändå aldrig namnen på de kända gästerna. Han är van: det bor ofta kändisar i sviten – bland annat har ex-president Bill Clinton och självaste agent 007, Roger Moore, varit här. Något stort uppdrag är det inte fråga om, en dörr på barskåpet är trasig och ett skydd vid poolen utomhus ska lagas. Bara bagateller, men kunderna har höga krav och ser sådant direkt. Att förhindra just detta är en av många uppgifter för de totalt elva snickarna i gruppen.
”Exotiska träslag är ett undantag i Europa-Park. När vi ska bygga nya möbler och dekorelement i parken använder vi oftast ek som kommer från Tyskland. Även inomhus använder vi nästan bara inhemska träslag, som gran från Schwarzwald.”
Oliver Weis, snickare i teamet på Europa-Park
Flamenco för både ögon och öron
Bara några hundra meter från det 4-stjärniga lyxhotellet ”Bell Rock” träffar vi Oliver Weis i det spanska området. Han håller just på att lägga ett parkettgolv på en utomhusscen. Naturligtvis blir det inget vanligt parkettgolv, utan ett dansgolv för flamenco. ”Golvet har en dubbel funktion”, förklarar Weis, ” dels måste det vara tjockt och stabilt, dels skapa högt ljud för att förstärka flamenco-dansarnas rytm akustiskt. Därför behöver vi ett speciellt träslag. I det här fallet använder vi ipé.” Som resonanskropp används förutom själva träet också kanalformade hålrum under brädorna. En smart detalj som man först inte upptäcker: kanalerna är riktade mot publiken så att åskådarna ska kunna höra dansen så bra som möjligt. ”Exotiska träslag används bara undantagsvis i Europa-Park av miljöskäl. När vi ska bygga nya möbler och dekorelement i parken använder vi oftast ek som kommer från Tyskland. Inomhus använder vi också mestadels inhemska träslag, som gran från Schwarzwald.”
Från dörrhandtag till stora butiksbyggnader
”Vi har i genomsnitt 5 500 jobb av olika storlek per år. Det kan vara allt från att fästa ett dörrhandtag som lossnat, till stora butiksbyggnadsprojekt som tar över 300 arbetstimmar, som i ”den tyska allén” (Deutsche Allee), förklarar Johannes Ruh när vi går genom verkstaden. Efter 30 års arbete är han inte bara chef, utan också den mest erfarna snickarmästaren i Europa-Parks snickeri. Ett av de mindre projekten väntar i verkstaden: Ett urtag måste fräsas i en gammal byrå. Ett solklart fall för handöverfräsen OF 1000 EB, en omtyckt klassiker, som Johannes Ruh berättar, inte helt utan stolthet: ”Vi har använt den varje dag i 18 år, och den är ett av våra favoritverktyg.” Tiotusen jobb har satt sina spår i det robusta höljet, men någon ålderssvaghet märks inte på den gamla garvade handöverfräsen. Urtaget blir fräst suveränt och exakt. Det sista uppdraget för idag är en antik trähäst: den över 100 år gamla hästen, som kan ses som en symbol för parken, har burit sina ryttare i många år men nu är den lite sliten. Diagnosen: stativet måste fästas. Oliver Weis tar fram skruvdragaren och snart står hästen stadigt på arbetsbänken igen. Förmodligen är det just den här omsorgen om detaljer som gör Europa-Park så framgångsrik.
