Drömmen om ett bord
I Karsten Schillings snickarverkstad blir en mycket speciell drömmöbel verklighet.
När något bra blir bättre, då är det perfekt – även bordet av gammalt ekträ som har snickrats i Karsten Schillings verkstad. Men det har möbelsnickaren från Münster inte byggt åt en kund. I stället är det hans kund Alexander Wirzbach som själv tillverkat sin drömmöbel under Karstens överinseende.
Cirkelsågen varvar upp. Klingan skär enkelt genom träet. Centimeter för centimeter försvinner, och det fina sågspånet virvlar upp som en glittrande dimma i solljuset. Det är ett magiskt ögonblick – men det märker Alexander Wirzbach inte så mycket av. Denne akademiker och chef är helt avskuren från omvärlden i sina hörselskydd, dessutom är han djupt koncentrerad och fokuserar bara på en enda sak: träplankan han just nu skjuter genom cirkelsågen. När sågen stannar står det klart: det första snittet är avklarat. Alexander Wirzbach är lycklig. Man ser att han är stolt, och det har han all anledning att vara. Tills nyligen var möbler något han satt på eller som bara fanns där för att de behövdes i vardagen. Att han själv skulle stå vid en cirkelsåg och uppfylla sin dröm på egen hand hade han aldrig trott.
Rätt så enkelt egentligen
Eftersom det första snittet gick bra, följer snabbt det andra, tredje och fjärde. Alexander Wirzbach blir allt säkrare på att handskas med träet. Han räknar snabbt ut hur och var han ska utöva tryck eller dra, och efter varje arbetsmoment drar han handflatan över snittkanten och känner efter: det här blir bra. När han har stängt av cirkelsågen och sågklingan stannar av ligger 80 millimeter tjocka, kantsågade, grova plankor framför honom. Inte bara han – även möbelsnickaren Karsten Schillings är nöjd med resultatet så långt. Trots att han som proffs håller ett vakande öga på sina workshop-deltagare, gläds han alltid med dem när de har klarat ytterligare en etapp på väg mot målet.
En spännande workshop-helg börjar
För Alexander Wirzbach är målet ett matbord – ett riktigt rejält sådant: 2,80 meter långt och 1,20 meter brett ska det bli. Och med den 7 centimeter tjocka bordsskivan blir det totalt 76 centimeter högt, så att stolar med ryggstöd utan problem ska kunna skjutas in under det. Eftersom workshop-helgen är kort och mycket ska hinnas med börjar man arbeta direkt igen. Eller rättare sagt, börjar blanda direkt: betongbenen måste gjutas. Möbelsnickaren Karsten Schillings har bestämt sig för en snabbhärdande blandning.
Trä möter betong
De skruvar ihop formarna av screentrycksplattor med Festools batteriskruvdragare C18 och T18+3. Kraftfullt och elegant. Sedan förstärker de med reglar och skruvtvingar, häller i betongen och sätter i de 50 centimeter långa gängstängerna i den fortfarande mjuka massan. På regelbundna avstånd har de skruvat fast muttrar som ”ankare” på gängstängerna. Stängerna måste sitta som berget eftersom de ansluter benen till fästplattan under bordsskivan och alltså inte bara fungerar som fäste, utan stabiliserar hela bordet. Förutom att vara fäste till benen, ser den stabila, 12 millimeter tjocka fästplattan till att den massiva bordsskivan inte blir skev.
Ett matbord ... men inte vilket matbord som helst
Att det finns så mycket att göra den här helgen och att matbordet får så imponerande mått beror på Alexander Wirzbach. Nästan hur länge som helst hade han och hans fru letat efter ett lämpligt bord men aldrig hittat rätt. Borden de eventuellt kunde tänka sig saknade alltid något. Av lycklig slump träffades chefen från Mannheim och möbelsnickaren från Münster. Schillings hade ett uppdrag i Wirzbachs hemtrakter och blev rekommenderad. Det ena gav snabbt det andra. Schillings märkte snart att hans blivande kund letade efter något speciellt och gav honom ett förslag: ett matbord gjort av gammalt trä. Ett bord att sitta runt och berätta historier, som självt bär historia inom sig och vars tillkomst är en egen historia – allt detta i modern form och byggt på egen hand. Den idén landade mitt i prick hos Alexander Wirzbach.
”Ett bord att sitta runt och berätta historier, som självt bär historia inom sig och vars tillkomst är en egen historia – allt detta i modern form och byggt på egen hand.”
Karsten Schillings, snickarmästare
En resa in i det förflutna
Tillbaka på snickeriet i Münster satte Karsten Schillings därför genast igång med att leta efter lämpligt material. I Greven, ungefär 2 mil bort, hittade han det hos kollegan Markus Holtmann: hans ”History Wood” kommer från två till tre hundra år gamla korsvirkeshus och lador och kan delvis vara ännu äldre, eftersom bjälkar från rivna eller ombyggda hus har återanvänts även under tidigare århundraden. Schillings skickade direkt prover av träet till sin kund. Han måste förvälja noggrant, eftersom strukturen på det gamla träet kan variera mycket och ibland ha många, ibland färre tapphål eller andra spår av användning. Det slutliga valet gjorde Alexander Wirzbach själv när han besökte Holtmanns snickeri – en spännande process som tog två timmar. Först hade träet vakuumtorkats för att komma ner i en restfukthalt på 8 procent. Denna restfukt är anpassad till luftfuktigheten i moderna hus så att träet inte ska krympa och vrida sig för mycket i efterhand.
Finslipat
Efter fyra arbetsdagar är allt fixat. Bordet är (nästan) klart. Tyvärr kan Alexander Wirzbach inte göra finishen själv och inte heller vara på plats. Att fylla sprickorna i det månghundraåriga träet med epoxiharts och sedan vänta på att det ska torka tar helt enkelt för lång tid. Men när kollegan Markus Holtmann har gjort ett riktigt bra jobb med hartsen, tar Karsten Schillings tillsammans med en anställd och en lärling hand om finslipningen med excenterslipen ETS EC 150. Med kornstorlek 320 ger de epoxihartsen en underbar glans och är samtidigt noga med att inte polera det gamla ekträet. Till sist oljar de in hela ytan med Festools organiska olja.
”150 kg för bordsskivan och 150 kg per betongben”
Även om Alexander Wirzbach inte var med om de sista arbetsmomenten är han supernöjd med resultatet. När allt kommer omkring har han och Karsten Schillings inte byggt vilken möbel som helst, utan ett modernt matbord med historia och helt egen karaktär. Att det dessutom kan bli lite svettigt märks tydligt när bordet ska levereras: ”150 kg för bordsskivan och 150 kg per betongben”, uppskattar Schillings vikten.Och det betyder minst ”en gubbe vid varje hörn”, för det går åt mycket muskelkraft att få bordet på plats. Att matbordet är något speciellt märker Alexander Wirzbach varje dag, och varje gång han stryker med handen över bordsskivan påminns han om att han aldrig trott att han kunde bygga något så fint själv.
